Edgar Degas
Edgar Degas's Oil Paintings
Edgar Degas Museum
19 July 1834 - 27 September 1917. French painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Edgar Degas Gallery.org, welcome & enjoy!
Edgar Degas Gallery.org
 

Edgar Degas
Jockeys
"Jockeys," oil on canvas, by the French artist Edgar Degas. 10 3/8 in. x 15 11/16 in. Yale University Art Gallery, gift of J. Watson Webb, B.A. 1907, and Electra Havemeyer Webb. Courtesy of Yale University, New Haven, Conn. cjr
ID: 72942

Edgar Degas Jockeys
Go Back!



Edgar Degas Jockeys


Go Back!


 

Edgar Degas

French Realist/Impressionist Painter and Sculptor, 1834-1917 French painter, draughtsman, printmaker, sculptor, pastellist, photographer and collector. He was a founder-member of the Impressionist group and the leader within it of the Realist tendency. He organized several of the group exhibitions, but after 1886 he showed his works very rarely and largely withdrew from the Parisian art world. As he was sufficiently wealthy, he was not constricted by the need to sell his work, and even his late pieces retain a vigour and a power to shock that is lacking in the contemporary productions of his Impressionist colleagues.  Related Paintings of Edgar Degas :. | Cbez la Modiste | Alice Villette | dancer wearing shoes | Artist-s father | Portrait of Mary Cassatt |
Related Artists:
Franciszek Smuglewicz
(October 6, 1745 - September 18, 1807) was a Polish-Lithuanian draughtsman and painter. Smuglevičius is considered as a progenitor of Lithuanian art in the modern era.Some scholars consider him as a spiritual father of Jan Matejko's school of painting.[citation needed]. His brother was Antoni Smuglewicz. Smuglewicz was born in Warsaw into a Polish-Lithuanian familyHis father, Łukasz Smuglewicz, also a painter, had moved to Warsaw from the province of Samogitia. In 1763 Franciszek journeyed to Rome, where he began the study of fine arts under the tutorship of Anton von Maron. He stayed in Rome for the next 21 years, where he embraced the Neo-Classical style. In 1765 he received a royal scholarship from king Stanisław August Poniatowski and was admitted into the Saint Lucas Academy. As a colleague of Vincenzo Brenna he participated in cataloging artifacts from Nero`s Domus Aurea. In 1784 he returned to Warsaw, where he founded his own school of fine arts, one of the predecessors of the modern Academy of Fine Arts.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
F.P.Henningsen
Danish 19th






Edgar Degas
All the Edgar Degas's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved